Livet
Godmorgon alla där ute!!!
I går satt jag och surfa runt lite på bloggar och hamna på en blogg som heter ripminmamma.blogg.se.
Det är en tjej som skriver om sin mamma som omkom i Österike i en skidolycka. Jag vart väldigt tagen av den.
Dom är en familj som åker på skidsemester till Österike allt verkar vara på topp. Så krockar mamman med en annan skidåkare och får så allvarliga skador så hon avlider. Tjejen som skriver detta är med och ser att det hänt en olycka och känner igen mammas byxor. Vilken panik. För vem skulle tro att det ska kunna hända en sån tragisk olycka i en skidbacke?? Om jag förstod det hela rätt så vart mamman påkörd av den andre skidåkaren och fick så allvarliga skador. Hur kan det hända??
Efter att jag hade läst detta så börja jag fundera och kom fram till fan va bra man har det. 3 frika ungar en ur gullig man som jag älskar över allt annat på denna jord fortfarande efter snart 23 år tillsammans. Men man tar nog mycke förgivet. Att det alltid ska vara så. Och varför ska vardagen komma in i ens liv överhuvudtaget?? När man läser hennes blogg så kom tankne att livet är bra skört och kan förändras på några sekunder och att man ska vara mer rädda om varandra. Det är väl i och för sig tur att man inte vet vad livet har att erbjuda men jag hoppas verkligen att jag kommer att få slippa en sån överaskining i mitt liv. Jo jag vet att jag kommer att mista nära och kära. Men om det är pga sjukdom så kan det ju faktiskt vara en lättnad. Som det var när jag miste min svärfar.
Nej nog om detta sorge tänkande. För här skiner faktiskt solen i dag och det är nästan helt molnfritt. Sonen har fått på sig hela munderingen och är ute och åker cross. Han tränar tills på tisdag säger han. Jag förstår inte att det kan vara så kul att sitta och åka runt runt. Men det är väl så. Jag tycker det är jätte kul att han har ett sånt starkt intresse för motor men jag skulle önska att det var ex fotboll han hade intresse för. Det är ju lite billigare i varjefall. Men men nu är det inte det och det är väl bara att stödja hans intresse.
Nu ska jag ta och klä på mig och gå ut och titta på honom och njuta av solen när den är framme och inte snöar det =)
Va rädda om er där ute och tala om för era kära att ni älskar dom en gång för mycke i stället för en gång för lite
Kram kram
Marie
Tjejen du skriver om är en vän till mig. VI går i samma klass, och bodde förr i samma lilla håla. Det är fruktanvärt att läsa hur dåligt hon mår, samtidigt som hon visar upp en sköld som är så stark, så stark för oss runt omkring...
Jag kommer aldrig glömma när hon ringde mig efter att det hände, och de tankarna du skriver om lämnar numera aldrig mig ifred. Och det är kanske bra, att vara tackram och medveten om hur bra man egentligen har det.
